En helt ärlig bloggtext

Jag upptäckte idag ett stort problem med min personliga språkutveckling. Något som undsluppit min hökaktiga blick för självförbättring. Jag förlitar mig på autokorrigering. Hela tiden. Kan jag inte stava ett ord som jag skall söka på har jag helt enkelt fått en känsla för att skriva in ord så att Googles smarta algoritmer kan hjälpa mig.

Allt detta är det faktiskt inte fel på. Problemet är att jag förlitar mig på det. Förbättras inte.

Lösningen är simpel. Jag skall skriva mer, och inte slarva. Kan jag inte stava ett ord skall jag rätta mig själv med en mental aga. Aldrig mer "alldrig" (oh ja, det är ett av mina vanligare fel). Jag inser också att jag ej är en författare, och kommer troligtvis aldrig bli. Trots allt går jag teknik.

Bilden jag skall visa idag föreställer ytterligare en gång Poyan. Han tar en konstpaus i detta tidresande fotografiet med whiskey, cigarett och läderjacka.