Avenyn

WRO 2008

Nu i helgen deltog jag i "the World Robot Olympiad". Byggde LEGO Mindstorms-robotar med andra ord.

Vi vann inte. Men även om vi hade varit otroligt förberedda hade vi aldrig kunnat slå förstaplats-vinnarna, då de hade ett helt outstanding koncept. Mycket spännande att se vad man kan göra med de där bitarna. För att fånga ping-pong bollar hade de alltså spänt lego-drivremmar och bildat ett slags halster, där bollarna kom in men inte ut förrens någonting (andra bitar, självklart) tryckte mellan halstrets rutnät.

Så här såg den ut:


Nedan följer en bild på 66% av vårt gäng (Niklas & Jag) tagen av coach Linus.

Leaves that are green

I'm 18 now, but i won't be for long.

Varje höst kommer det där mentala kravet på en att "du borde nog ta några riktiga höstfoton". Jaha. Det kanske finns en idé i det, om man bara hade tid. För likväl som att de gröna löven blir bruna faller de bruna ner och täcks av snö. Det sker tyvärr alldeles för fort.

Inläggets bilder kommer från promenad/kollektivtrafik till och från middag med Farmor och Farfar.

En helt ärlig bloggtext

Jag upptäckte idag ett stort problem med min personliga språkutveckling. Något som undsluppit min hökaktiga blick för självförbättring. Jag förlitar mig på autokorrigering. Hela tiden. Kan jag inte stava ett ord som jag skall söka på har jag helt enkelt fått en känsla för att skriva in ord så att Googles smarta algoritmer kan hjälpa mig.

Allt detta är det faktiskt inte fel på. Problemet är att jag förlitar mig på det. Förbättras inte.

Lösningen är simpel. Jag skall skriva mer, och inte slarva. Kan jag inte stava ett ord skall jag rätta mig själv med en mental aga. Aldrig mer "alldrig" (oh ja, det är ett av mina vanligare fel). Jag inser också att jag ej är en författare, och kommer troligtvis aldrig bli. Trots allt går jag teknik.

Bilden jag skall visa idag föreställer ytterligare en gång Poyan. Han tar en konstpaus i detta tidresande fotografiet med whiskey, cigarett och läderjacka.

Från Sommaren

Här är en bild jag har velat ladda upp länge men inte hunnit, då jag ansett att jag kanske borde ha laddat upp den med en annan bild som kräver redigering vilket jag aldrig kommer för. Men men. Den andra kommer nog upp så småningom.

Lindholmen

Fick lite extra rast ("Nu blir det extra!") under veckans lindholmen-dag, tisdag, vilket gav mig, Fabian, Niklas och Rasmus lite tid att utnyttja betongskulpturer och tegelväggar. Första bilden är spännande då jag aldrig trodde det skulle bli något av den. Den blev alltså helt överexponerad med kraftig blixt i ansiktet (blixten överröstar dagens ljus ganska bra), men genom att i efterbehandlingen dämpa blev det... spännande.







..och sista bilden i serien föreställer mig genom en overhead-lins & spegel.